
Ojoj säger bara det, mina tjejer var sig lik ;)
Och denna man Mr Big jisses vilken man ujuj.
Har klurat lite som vanligt så klart, på vad är det som gör att man känner igen sig lite i varje individ av tjejerna?
Sex and the city är ju baserad på Candace Bushnells spalt i tidningen New York Observer, en spalt som plötsligt blev en bok där hon skrev om sina vänners vilda partyliv på Manhattan. Menar jag själv bor ju bara i lilla i Västerås hahaha men ändå.
SJP= Sara Jessica Parker är utan tvivel en förklaring till seriens eviga popularitet, tror jag. Hon är vacker, men absolut inte på ett ouppnåeligt sätt. Hon kan bära vilka paltor som helst, och hennes karaktär Carrie, tja – det kan ju vara du, eller hur. Jag känner mig ganska prickad där, i alla fall på skrivandet;) Hennes grubblerier är mina, hennes kärleksproblem är bekanta (även om mina ligg inte är miljonärer hahahah) och hennes velande är pricken mitt. Hög igenkänningsfaktor rakt igenom, och till och med hennes lite sämre sidor i hennes fall är det ju rökningen och i mitt fall är det söta *LER*
Carrie är som jag en sko fetischist ut i tåspetsarna, och vilken kvinna som älskar skor skulle inte vilja shoppa loss på märken som Manolo,Blahnik, Christian Louboutin eller Jimmy Choo som är lika skamlösa som Carrie…hehehhe Fast det förstår bara vi som älskar skor ;)
Det går bara inte att komma i ifrån det ”Sex and the City” är sexigt, nästan lite sexfixerat underbart *LER* Och det härlig med serien+ filmerna är ju att för en gång skull så är det tjejerna som tar för sig, det väljer och vrakar och knullar och dumpar, allra minst Samantha, gängets ”ålderkvinna” Hon är ju helt vild och galen ,livsfarlig bland allt vältränat lammkött. Hennes inställning är; I´m a trysexual.I´ll try anything once. Härligt va?
För vem vill egentligen inte ta för sig?
För hur det än är så råder det ju olika regler för tjejer och killar,varför ses just tjejer så himla sårbara, alltid som offret!?
Är det inte så att vi tjejer har ju lika stor lust som ni killar, vi vill också släppa loss och inte alltid ha seriösa förhållanden. Men vi tjejer får verkligen lida för vår egen – omgivningens – dubbelmoral. Dels det att vi ska våga gör det här, och att vi ska ha rätt till en fri sexualitet, att vi ska ta för oss – men samtidigt förväntas man ändå vara en fin flicka. Och ett dåligt rykte vill ingen tjej ha!?
De fyra ”SATC” är bara helt underbar trots sina olikheter. Party pinglan och skribenten Carrie är ett känslomässigt virrvarr, men ändå passar ihop med den cyniska karriärkvinnan Miranda. Den pryda konstnärskvinnan Charlotte och den hänsynslöse sexmaskinen Samantha alla 4 har dom en perfekt vänskap man vill se på tv eller film. Hell no förresten det är ju en sådan vänskap man vill HA, i verkliga livet. Om man inte redan har ett sådant liv;)
Ett ”vänner” syndrom alltså…
Puss...