Kartläggning....

Min kollega M har ”spanat” in en på jobbet, en ganska söt lite nörd faktiskt. Och genstat tyckte M att vi skulle kartlägga vem han är. Självklart kom jag tänka på gamla minnen, och visst handlade det om killar, killar, och åter killar…..

Och visst handlar det om kartläggning, jag ska erkänna jag och min väninna som jag jämt hängde med när jag var ”yngre” vi brukade kartlägga killar. Förut så sa jag att jag aldrig skulle berättad det för vem som helst, men ni som läser min blogg är väl inte vem som helst!!!Och eftersom bloggen är näst intill en trevlig sysselsättning vid tristess så jag kan ju inte låta bli att berätta;) Ni vet ju att jag kan ju vara som en öppen bok *LER*

Jag kan förstå att det låter konstigt för dig som aldrig har kommit i kontakt med begreppet förut och är självklart kille, men jag kan lova att nästan alla betuttade ungdomar höll på med det här på den tiden jag gick i skolan. Men om du bara visste hur roligt det är att bit för bit få kartan av den person du pratat extra länge med ute i lördags eller vart du än träffade denna människa. Tja vem vet, du som kille kanske också har kartlagt en intressant kvinna, men skulle säkert inte erkänna så lätt som vi tjejer, eller lika lätt som jag *skrattar* Men kom ihåg nu att det här var i högstadiet, då var man galen och bara lite idag;)

Det är verkligen långt ifrån alla som vi lade ner så mycket tid på att skåda under lupp. Men om vi träffade någon extra fantastisk som gjorde att det pirrade till lite extra i maggropen så kom suget på att veta mer som ett brev på posten.
Först så ringde vi folkbokföringen och tog reda på hans personnummer, har man det så kan man i stort sett få reda på allt. Då är det bara att arbeta successivt igenom kartläggningen som ju går ut på att vi kunde ta reda på vem han var, sen var det bara fight for fight och sedan sätta in stöten =))) Så M när ska vi börja, detekriv Nettan är redo....



Spaning pågår....

Vår = Nyförälskelse = Romantik…

Underbar att få börja cykla igen, att få känna hur faktiskt solen värmer i ansiktet. Såg en del nyförälskade ungdomar som höll varandra i handen och fnissade på vägen hem från jobbet idag – härligt! Och nere vid hamnen överallt sitter eller går de och delar sina glassar eller något annat de har med sig (inte ett Ego så långt ögat når, här inte ), ler förälskat fnissar och utstrålar glädje. Inte ens på familjen simson kan de låta bli varandra idag tom där pussas det, pussas, pussas, pussas!
Och själv känner man sig som en rar gammal tant som känner nostalgisk och sentimental inför ”ung kärlek” Det var ju länge sedan mitt hjärta kände ”ung” kärlek (har funnit kärlek igen – men på ”äldre” dar hahhaha ), men självklart så bringar ”ung” kärlek gamla minnen när i sin ungdom var ute på långa förälskade cykelturer och trasslade in styrena i varandra när man bara var tvungen att stanna till och kyssas, eller när man var tvungen att bara känna på varandra vart man än va.



Anders, mmmm Anders vara min första förälskelse, han var mörk och blåögd och för mig som var ung och kär första gången i mitt liv tyckte han såg ut som en Gud. Tyvärr så ledde vår knoppande romans aldrig någon vart.
Tur är ju att när man var ung så växlande föremålen väldigt snabbt, och min stora förälskelse nr 2 poppade upp som gubben i lådan en ljummen försommarkväll ett antal år sedan. Han var den ljuvligaste jag sett i ett par jympa dojor tyckte jag, jag var bara 15 år men tyckte han vara en riktig man. Och eftersom jag vara blygast än blygast då menar jag blygare än samtliga snövits sju dvärgar så vart det självklart inte något mer än ett par plockade blommor från skogen som jag satt på hans pakethållare en kväll utanför gården vi hängde på!

Men jag kommer aldrig glömma den underbara känslan, känslan av att magen vara full av fjärilar. Att ständigt gå omkring och vara glad och fnissig.
Romantiken spirar som varje vår – kolla bara nästa parkbänk eller där du går nästa gång. Eller varför inte pussas och kramas och njuta av den kommande sommaren du själv? Man blir väl aldrig för ”gammal” för Romatik?
Känslan är detsamma, fjärilarna är detsamma ”ung” som ”äldre”
Jag själv ska både pussas och fnissa och le över – seende när jag ser kärleken…

Love….

Vad är Livet?

Jag tycker att livet är en gåva, ett spännande och stimulerande äventyr. Vad vi gör med det, hur lyckliga vi är, beror på hur vi väljer att uppfatta livet. Det är aldrig för sent att ändra våra vanor eller anpassa våra tänkesätt och det är sannerligen aldrig för tidigt.

Har blivit tillfrågad om varför jag inte skriver dagbok, om jag har stannat upp, om jag har ramlat av pinn m.m. eller det finaste fråga av allt; Hur jag mår efter allt som har hänt S.Har varit helt hjärndöd de senaste veckorna, mina känslor och rädsla att va så nära att förlora S har kommit i kapp mig i efterhand, har drömt drömmar och varit riktigt ledsen i mitt hjärta. Men har även förstått att det gäller att utnyttja de psykiska fartvindarna, att lära sig surfa på de inspirerande må bra vågorna efter det som har hänt.Vi alla har ju upp och ner stunder mer eller mindre, behöver ju inte hända tunga saker för att man ska ha en jobbig period. Men jag tror fan att vi alla behöver lära oss att surfa på de uppåt vågorna när de kommer, menar vi människor är ju som ketchupflaskor. Först kommer det ingenting, sen kommer ingenting, sen ingenting – och sedan kommer allting på en gång.

En sak som jag undrar är varför tickar inte allt på i lagom takt? Lika mycket energi, lika många idéer, lika mycket inspiration varje dag utportionerade i ”lagomportioner” Men självklart så vet jag ju att det inte fungerar så i det ”verkliga” livet, åtminstone inte i mitt liv, och speciellt inte efter det som har hänt min S och hans vänner.

Tur nog så är det bara en period just nu. Känner att min inspiration är på väg. Plötsligt kommer min hjärna och mitt hjärta gå på högvarv igen, all min kreativitet som jag faktiskt har och även försökt locka fram under dessa veckor är på väg att bubbla upp igen =)
Kanske beror det på att jag nu har tappat greppet om Ebb och Flod, förstår du?
Ebb och Flod att man missat det grundläggande - att våra liv inte har ett konstant flöde utan är mer som en vågrörelse upp och ner, upp och ner. Och att det faktiskt kan ta ett plötsligt slut.

Livet måste vara till för att vi ska lära oss av det, både av dess positiva och negativa sidor, och alla tragiska händelser. Varje dag får vi ju tillfälle att växa, att förfina vårt tänkande och förbättra oss själva…

Kärlek….