2010-05-28
JOBB: Kan man jobba hårdare, kan man ta åt sig mera?
SEX/KÄRLEK: Fortfarande tänka mer på mig själv, och jag dejtar jag lovar.
Det är både kalle, Eric, Leo, m.m.
Så mycket java har jag inte druckit på hela 2009 *skrattar*
HÄLSA: Träna minst 4 gånger i veckan - nästan där nu, har även börjat utforska djungel av anti – rynkkrämer och faktiskt köpt den ultimata. Mary Kay den bäste i test och den eviga bästa ultimata krämen *LER*
ÖVRIGT: Bli mer klok, och kanske tänka mindre hahaha
Trevlig helg!
Fridens…
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Styrkan sitter i håret...
ÄNTLIGEN så var det gjort, i tisdags satte jag min fot hos frissan.. daaaa!!!
Jag vet- det finns viktigare saker än att ha noja för frisörer, som bekämpande av terrorismen eller svält och naturkatastrofer. Men ändå kan bara inte rå för det, har sån galopperande frisörfobi trott eller ej. Jag var sex år när jag fick luggen snaggad hos morsan frisörska, där det glatt förklarade för lilla växer snart ut igen. Hmm det var väl efter det som jag började hyss en misstro på människor som hade titeln frisör. Och när jag blev äldre så var det väl den svåra chocken som satt i fortfarande. Jag tror det var i sjuan som jag ville piffa till mig och bli ”snygg” och mitt stora mål som jag hade skulle jag nå med hjälp av hårfärg!!!!
Hade självklart gjort några misslyckade försök att se ut som Madonna i håret… men, men!!
Mina allraste knäppaste försök som jag tror många tjejer har gjort..eller!!???
Var att styla mitt hår med sockervatten och raklödder!!! Hmm kommer aldrig glömma när jag satt vid skolbänken och hela mitt hår började sega ner för mina axlar och raklöddret och hamnade på mina axlar, det såg ut som mjäll och det fick man ju veta tusen gånger om!! Men håret stod ju upp ett tag i alla fall.
Sen kom ju tiden när det var modernt med STORA lockar, det bestod ju av rullar och lite vätska det skulle göra mitt hår tjusigt korkskruvlockigt. Min barndomsbästis som fortfarande är en av mina bästa vänner började med att rulla upp mitt hår, och sedan skulle jag rulla hennes…men såååå lååångt kom vi inte för R skrattade så mycket åt min Nellie (lilla huset på prärien) frisyr så att jag kände mig as dum och gick hem. Efter det så klippte jag av mig rubb och stubb, och stubb vart det. efter allt misslyckande med mina frisyrer så bestämde R och jag att färg var nog det som var bäst för oss. Svart självklart tyckte jag för det var ju min favorit färg, glada i hågen trallar vi i väg till Åhlens och köper en svart flaska hmm kommer inte ihåg namnet. Men i alla fall så kom vi hem och utan att läsa bruksanvisningen delade vi självklart på flaskan som VI köpt tillsammans och en halvtimme senare så stod vi där med vårt halv lilla hår…daaa!!!
Efter allt som hänt så tycker man ju att man lär sig av sina misstag… men inte jag och R vi var för unga säger vi.
Ett tag blekte jag mitt hår så mycket att jag plötsligt blev grön, och för att motverka det gröna så hade jag i röd färg.. och vips så föll minsta halva skallen av mig (håret alltså) och jag såg ut som en korsbefruktning mellan Skallepär och Thore Skogman… så det kan gå va!!???
Frissan och hår blev som ungefär som Simon fruktar sin Delila, men efter att ha avverkat minst 30 olika frisörer har jag så mycket material för en undersökning som skulle göra råd och rön grön av avund, och inte nog med det så tycker jag att alla olika salonger tävlar med varandra priser, olika franska namn, och många andra har värre egenskaper.. hmm hur orkar man?? Men jag måste säga, äntligen så har jag hittat min frisör, hon är värd alla mina spring stan runt, och jag börjar nu vänja mig med det sliskiga kaffet hon bjuder på *LER*
Så i tisdags när jag satt med mina folie slingor, så kom det in en tjej som påminde om mig själv när jag var ”yngre” Man såg hur hon led att få sitt avslitna hår avklippt.
Själv som bonus så fick jag min lugg avklippt, det fick tjejen bredvid mig också plus att dom klippt av hennes slitna hår så hon påminde lite om Shanti Roney i filmen ”Tillsammans”
Hmm stackars hon!!!
Själv gick jag därifrån med nya fräscha ljusa jätte ljusa slingor, och en lugg som inte är dess like. Men visst hår växer ut. Med bestämda steg så gick jag hem och var ganska så nöjd, och jag har nästan bara nästan övertygat mig själv att frisören trots allt inte är så farlig!!!
Så här blev resultat =))
Kärlek…
Jag vet- det finns viktigare saker än att ha noja för frisörer, som bekämpande av terrorismen eller svält och naturkatastrofer. Men ändå kan bara inte rå för det, har sån galopperande frisörfobi trott eller ej. Jag var sex år när jag fick luggen snaggad hos morsan frisörska, där det glatt förklarade för lilla växer snart ut igen. Hmm det var väl efter det som jag började hyss en misstro på människor som hade titeln frisör. Och när jag blev äldre så var det väl den svåra chocken som satt i fortfarande. Jag tror det var i sjuan som jag ville piffa till mig och bli ”snygg” och mitt stora mål som jag hade skulle jag nå med hjälp av hårfärg!!!!
Hade självklart gjort några misslyckade försök att se ut som Madonna i håret… men, men!!
Mina allraste knäppaste försök som jag tror många tjejer har gjort..eller!!???
Var att styla mitt hår med sockervatten och raklödder!!! Hmm kommer aldrig glömma när jag satt vid skolbänken och hela mitt hår började sega ner för mina axlar och raklöddret och hamnade på mina axlar, det såg ut som mjäll och det fick man ju veta tusen gånger om!! Men håret stod ju upp ett tag i alla fall.
Sen kom ju tiden när det var modernt med STORA lockar, det bestod ju av rullar och lite vätska det skulle göra mitt hår tjusigt korkskruvlockigt. Min barndomsbästis som fortfarande är en av mina bästa vänner började med att rulla upp mitt hår, och sedan skulle jag rulla hennes…men såååå lååångt kom vi inte för R skrattade så mycket åt min Nellie (lilla huset på prärien) frisyr så att jag kände mig as dum och gick hem. Efter det så klippte jag av mig rubb och stubb, och stubb vart det. efter allt misslyckande med mina frisyrer så bestämde R och jag att färg var nog det som var bäst för oss. Svart självklart tyckte jag för det var ju min favorit färg, glada i hågen trallar vi i väg till Åhlens och köper en svart flaska hmm kommer inte ihåg namnet. Men i alla fall så kom vi hem och utan att läsa bruksanvisningen delade vi självklart på flaskan som VI köpt tillsammans och en halvtimme senare så stod vi där med vårt halv lilla hår…daaa!!!
Efter allt som hänt så tycker man ju att man lär sig av sina misstag… men inte jag och R vi var för unga säger vi.
Ett tag blekte jag mitt hår så mycket att jag plötsligt blev grön, och för att motverka det gröna så hade jag i röd färg.. och vips så föll minsta halva skallen av mig (håret alltså) och jag såg ut som en korsbefruktning mellan Skallepär och Thore Skogman… så det kan gå va!!???
Frissan och hår blev som ungefär som Simon fruktar sin Delila, men efter att ha avverkat minst 30 olika frisörer har jag så mycket material för en undersökning som skulle göra råd och rön grön av avund, och inte nog med det så tycker jag att alla olika salonger tävlar med varandra priser, olika franska namn, och många andra har värre egenskaper.. hmm hur orkar man?? Men jag måste säga, äntligen så har jag hittat min frisör, hon är värd alla mina spring stan runt, och jag börjar nu vänja mig med det sliskiga kaffet hon bjuder på *LER*
Så i tisdags när jag satt med mina folie slingor, så kom det in en tjej som påminde om mig själv när jag var ”yngre” Man såg hur hon led att få sitt avslitna hår avklippt.
Själv som bonus så fick jag min lugg avklippt, det fick tjejen bredvid mig också plus att dom klippt av hennes slitna hår så hon påminde lite om Shanti Roney i filmen ”Tillsammans”
Hmm stackars hon!!!
Själv gick jag därifrån med nya fräscha ljusa jätte ljusa slingor, och en lugg som inte är dess like. Men visst hår växer ut. Med bestämda steg så gick jag hem och var ganska så nöjd, och jag har nästan bara nästan övertygat mig själv att frisören trots allt inte är så farlig!!!
Så här blev resultat =))
Kärlek…
söndag 23 maj 2010
Hjärta av is?
Vad är det frågan om?
Varför händer det inget med mig inombords?
Har nu fått en ny chans med ”L” han är precis som ”K” fantastiskt på många sätt och vis.
Men vart är känslorna?
Varför händer det inget?
Vad är det jag egentligen faller för, kan det vara något som ”L” gör som jag inte direkt blir attraherad av?
Varför kan jag inte njuta av denna man?
Varför kan jag inte försöka bli samspelt med honom - försöka åtminstone även fast det tar flera år att bli det med någon.
Har jag för höga förväntningar på kärleken?
Fortfarande kan jag inte låta bli att undra om det är mitt förflutna som spökar, har skrivit om detta tidigare i min andra blogg. Ska jag aldrig komma vidare, aldrig känna igen?
Eller har alla mina år som singel satt sina spår?
Men frågan jag ställer till mig är; Är jag kär och jag vet ju svaret på den frågan…
XOXO
söndag 16 maj 2010
Jag sätter väninnorna främst...
Jag har alltid varit tight med mina väninnor, jag har hellre riktiga väninnor än trevlig ytliga bekanta. Jag brukar säga om mig själv att jag är en ”aquired tate” Alltså jag är inte för alla, men dem som gillar mig gillar mig som fan alltså som jag är och jag som dom *LER*
Och det här innebär ju att jag har ovanligt några nära vänner, samt många vänner som inte står lika nära. Underbart hur det än är, nackdelen med alla dessa väninnande är att det tar en massa tid. Tidigare för ett antal år sedan så hade vi tjejmiddagar (det har vi fortfarande, dock inte lika ofta) middagarna var som ett sätt att hålla kontakten, vi var alltid och är fortfarande är när vi träffas de galmourösa och rappkätade församlingen.
Då förstår ni själva va?
MÄN och drinkar så klart, då vi alltid som jag har skrivit ventilerar allt från män och deras snoppstorlekar, eller hur killar tolkar och funkar överhuvudtaget. Allt från prestation ångest eller chefer som suger till Politik. Vi pratar allt från Kvalitet till kvantitet…
Och visa av mina vänner har jag haft många hyss med *skrattar* och jag även nya hys med mina vänner jag fått på äldre dar.
Sjuka saker så som att låsas att någon av ens vänner fyller år och beställer in champagne bara för att personalen ska dyka upp med en tårta och sjunka Ja må du leva och så mycket mer *skrattar*
Vad skulle jag göra utan vänner, för utan minna vänner inga minnen….
XOXO
tisdag 11 maj 2010
Seg...
Jag vet...Jag vet..Jag vet...
Har varit så lat med bloggen, men flitig på andra sätt =)))
Jag ska, bara jag finner min kamera sladd sen så ligger det text och bilder här...
Har varit så lat med bloggen, men flitig på andra sätt =)))
Jag ska, bara jag finner min kamera sladd sen så ligger det text och bilder här...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)