Styrkan sitter i håret...

ÄNTLIGEN så var det gjort, i tisdags satte jag min fot hos frissan.. daaaa!!!
Jag vet- det finns viktigare saker än att ha noja för frisörer, som bekämpande av terrorismen eller svält och naturkatastrofer. Men ändå kan bara inte rå för det, har sån galopperande frisörfobi trott eller ej. Jag var sex år när jag fick luggen snaggad hos morsan frisörska, där det glatt förklarade för lilla växer snart ut igen. Hmm det var väl efter det som jag började hyss en misstro på människor som hade titeln frisör. Och när jag blev äldre så var det väl den svåra chocken som satt i fortfarande. Jag tror det var i sjuan som jag ville piffa till mig och bli ”snygg” och mitt stora mål som jag hade skulle jag nå med hjälp av hårfärg!!!!
Hade självklart gjort några misslyckade försök att se ut som Madonna i håret… men, men!!

Mina allraste knäppaste försök som jag tror många tjejer har gjort..eller!!???
Var att styla mitt hår med sockervatten och raklödder!!! Hmm kommer aldrig glömma när jag satt vid skolbänken och hela mitt hår började sega ner för mina axlar och raklöddret och hamnade på mina axlar, det såg ut som mjäll och det fick man ju veta tusen gånger om!! Men håret stod ju upp ett tag i alla fall.

Sen kom ju tiden när det var modernt med STORA lockar, det bestod ju av rullar och lite vätska det skulle göra mitt hår tjusigt korkskruvlockigt. Min barndomsbästis som fortfarande är en av mina bästa vänner började med att rulla upp mitt hår, och sedan skulle jag rulla hennes…men såååå lååångt kom vi inte för R skrattade så mycket åt min Nellie (lilla huset på prärien) frisyr så att jag kände mig as dum och gick hem. Efter det så klippte jag av mig rubb och stubb, och stubb vart det. efter allt misslyckande med mina frisyrer så bestämde R och jag att färg var nog det som var bäst för oss. Svart självklart tyckte jag för det var ju min favorit färg, glada i hågen trallar vi i väg till Åhlens och köper en svart flaska hmm kommer inte ihåg namnet. Men i alla fall så kom vi hem och utan att läsa bruksanvisningen delade vi självklart på flaskan som VI köpt tillsammans och en halvtimme senare så stod vi där med vårt halv lilla hår…daaa!!!
Efter allt som hänt så tycker man ju att man lär sig av sina misstag… men inte jag och R vi var för unga säger vi.
Ett tag blekte jag mitt hår så mycket att jag plötsligt blev grön, och för att motverka det gröna så hade jag i röd färg.. och vips så föll minsta halva skallen av mig (håret alltså) och jag såg ut som en korsbefruktning mellan Skallepär och Thore Skogman… så det kan gå va!!???

Frissan och hår blev som ungefär som Simon fruktar sin Delila, men efter att ha avverkat minst 30 olika frisörer har jag så mycket material för en undersökning som skulle göra råd och rön grön av avund, och inte nog med det så tycker jag att alla olika salonger tävlar med varandra priser, olika franska namn, och många andra har värre egenskaper.. hmm hur orkar man?? Men jag måste säga, äntligen så har jag hittat min frisör, hon är värd alla mina spring stan runt, och jag börjar nu vänja mig med det sliskiga kaffet hon bjuder på *LER*
Så i tisdags när jag satt med mina folie slingor, så kom det in en tjej som påminde om mig själv när jag var ”yngre” Man såg hur hon led att få sitt avslitna hår avklippt.
Själv som bonus så fick jag min lugg avklippt, det fick tjejen bredvid mig också plus att dom klippt av hennes slitna hår så hon påminde lite om Shanti Roney i filmen ”Tillsammans”
Hmm stackars hon!!!

Själv gick jag därifrån med nya fräscha ljusa jätte ljusa slingor, och en lugg som inte är dess like. Men visst hår växer ut. Med bestämda steg så gick jag hem och var ganska så nöjd, och jag har nästan bara nästan övertygat mig själv att frisören trots allt inte är så farlig!!!
Så här blev resultat =))

Kärlek…