Livet...

Varför krisar man? Och vad är en kris egentligen? Är det för att skallen har fullt upp med att hänga med vad som egentligen hände från ungdomsbiljetten till att helt plötsligt stå och välja mellan höga klackar eller fotvänliga skor *LER*

När jag va 20 så vägde jag några kilo mindre, jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning som idag *skrattar* därför har jag aldrig en snäv klänning.
För nu när jag har blivit "äldre" har min kropp gjort sig fri, det finns elastisk komfort där min midja en gång var ;)

Mina favvo skor måste vara två storlekar större idag, om fötterna alls går i,
och grenen på strumpbyxorna sitter alltför ofta nere vid knäna.
Men jag har lärt mig under alla dessa år att det spelar ingen roll vad som händer eller hur svart allt känns idag, livet går vidare och imorgon blir det en bättre dag.

Jag har lärt mig, att oavsett vilken relation du har till dina föräldrar så kommer du sakna dem när det inte finns där mera.
Att skaffa sig pengar och saker är inte detsamma som att skapa ett liv.
Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans.
Jag har lärt mig att man kan inte gå igenom livet med en plockhandske på båda händerna, ibland måste man också kasta tillbaka bollen.

Har även lärt mig, att när jag beslutar något direkt från mitt hjärta så har jag oftast tagit rätt beslut.
Att även om jag har smärta så behöver jag inte ge andra det.
Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon, alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln.
Jag har lärt mig, att människor kommer glömma bort vad du sagt och saker du gjort… men det kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig!

Är allt detta skillnaden att vara 20 och 40 att man har lärt sig allt detta?
Vart tog åren mellan 20 och 39 år vägen? Dom åren kändes ju som 6 månader!!!

Fridens...