ÄNTLIGEN är sommaren snart här, vet att många så som jag har längtat efter värmen och solen.
Och vad innebär det för oss tjejer då, jo självklart en inventering i våra garderober. Men attans då, för mig och säkert för flera tjejer så är det inte så lätt att komma överens med sin spegelbild alla gånger *skrattar* Det är så förbenat lätt att haka upp sig på en liten och obetydlig detalj och rätt var det är så har den lilla detaljen vuxit till något ofantligt.
Ni vet magen som inte är lika spänd som när man var ung, eller baken som faktiskt hänger mer än nödvändigt och låren som har en del skrattgroppar…
Förut som senast för förra året var jag i alla fall medelmåttig i ordets rätta bemärkelse av medellängd, och i medelvikt. En sådan fysik har både för och nackdelar - allt i klädväg finns, men det tar snabbt slut eftersom det finns många kvinnor som finns i mitten av den skalan *LER*
Idag vet inte vad jag är längre *skrattar*
Kommer aldrig att glömma när jag var i tonåren, då var jag enormt fixerad vida mina STORA jätte kanoter till fötter som jag tyckte att jag hade. Minns att jag tyckte att de såg ut som pråmar i alla sorters skor och jag var övertygad om att alla såg mig automatiskt tänkte; Där går ett vandrande L .
Jag hatade att köpa skor och hade följaktligen bara 3-4 par i garderoben som jag använde tills det föll i bitar, men som tur var någonstans vid 18-19 års ålder så hände det något. Jag insåg vad vem som helst kunde ha berättat för mig och som mina väninnor redan hade berättat för mig. Att strl 39 i skor i verkligheten inte är något att haka upp sig på när man ändå är 170 lång, att ALLA fötter ser långa ut i vissa sko – modeller och att det är alldeles för roligt att shoppa skor för att bry sig om en sådan bagatell som hur stora apostlahästarna som ska ner i skorna faktiskt är.
En noja mindre alltså (och många, många fler par skor i garderoben) men de flesta nojor är mer seglivade än så. Och aldrig blir de mer påtagliga än när man rafsar ihop en hög pyttesmå bikinis i karamellfärger och kliver in i lysrörslandet i provhytten *Suck*
Och eftersom baddräktssäsongen snart nalkas, så det är ju dags att sätta i gång med och prova bikini om man nu ska hinna få någon innan badsäsongen börjar samt som faktiskt sitter bra eller åtminstone okej!
Men i alla fall; Bikinistunden – Provstunden! Finns det något tillfälle där ens självkänsla åker hiss ner till underjorden med blixtens hastighet? Märkte det när jag skulle prova bikini till Italien. Magen och hela kroppen känns inte det minsta bikinivänlig, utan påminner om att jag borde sluta med mina situps med det få som jag faktiskt hinner med att göra nu för tiden.
Jag blundar alltid varje år och hoppas på att när jag öppnar mina ögon ser jag ut som Hedi Klum eller Cindy Crawford men inte då det är fortfarande jag som står där när jag öppnar ögonen. Hmmmm…
Varför rymmer det en ständig kamp mellan insida och utsida, mellan ideal och verklighet, mellan kropp och själ, liv och död?
Sen kan man ju självklart vända på det; Vad klassas som skönhet, eller ska man tolka det så här; Vad är skönhet egentligen??
Men, precis samma känsla återkommer oxå varje år när jag väl är ute ur den förfärliga provhytten så återvänder självförtroendet. Jag är ju faktisk ingen modell, jag är inte ung heller, och inte perfekt på långa vägar, det är faktiskt viktigt att vara realist *skrattar* Att acceptera att jag faktiskt inte är lika lagom smal som tidigare.
Vet ju att jag kan bara inte se ut som Hedi Klum eller som någon annan supermodell (även fast jag vill hihi) när man är 40 och fött tre barn och är en vanlig ”Svensson”
Jag duger jäkligt bra! (Jag måste upprepa det 100 gånger för att förtränga provstundschocken som varje år)
Men mitt knep är att tänka ett steg längre, och hur härligt det SNART faktiskt kommer att bli att tillbringa en dag på stranden med sol, bad, och glass.
Nog kan flera veckors semestermys i sommar vara värt en kvarts vinterblek vånda i provhytten varje år?
Fast det är klart, ska nog ta mig en promenad i kväll, eller varför inte ett pass på Friskis & Svettis?
Love..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar