Låt mig först göra en sak helt klart: jag lider av en svår åkomma *S* Den är inte dödlig, men ligger latent i min kropp..gång på gång så tror man att nu så är jag äntligen botad. Men plötsigt så plopp-e-li-plopp! Plötsligt väller det ur mig igen som någon slöskig lava och jag blir alldeles lam. Ögonen blir vattniga och jag kipar efter luft...Åhhh vad jag saknar svunnen tid, så här gick det till sent i går kväll:
Jag har nu en tid gått och retat mig på mitt skåp med gamalt bråte i..så jag tog mig äntligen i kragen och skulle rensa. Jag menar nu om någon gång så var det dags att skapa ordning i minnenas arkiv. Bilder, gamla vykort, gamla kärleksbrev, gamla leksaker..(smurfar så ni inte tror något annat hahah) ja massor av skit som man en gång i tiden bara älskade såååå mycket att man inte hade hjärta att kasta det.
I början kände jag mig som en organisatorisk pappers - Hitler; Rensa, läsa, kasta, spara, ett, två hju.....vad det går.
Men så hände det som inte fick ända, min hemliga mapp dök upp från ingenstans. Egentligen så borde jag ha lagt ner den i nostalgi-väskan direkt. Förseglad med en lite kyss så där:)
Men det kändes som ett direkt svek mot alla som jag en gång tyckt mycket om, jag fick svälja maniskt när jag rotade runt bland kuverten. Ett urval:
1.Kärleksbrev med ritat porträtt av mig från Peter i 6:an
2.Bilder där jag är jätte söt och oskuldsfull från ett fotbollsläger i sjuan. (vilket jag också va ;))
3.Breven från Greger som jag träffade när jag var och hälsade på min väninna i England.
4.Ett rosa album med bilder på dom killar som jag väldigt förälskade i mellan 13-16
5.En torkad ros från Ville
6.Ett vykort från på George Michael, den första delen i Wham. Den sexige delen som skulle ta min oskuld *skrattar*
Och då var det kört. Färdigt. Finito.
Nu simmar jag omkring på farligt djupt nostalgivatten. Hela min tonårs period har passerat i revy...
Min tonårsidol, hur har jag kunnat glömma honom? Gud han var ju sååå bra och såååå fin!
Så hade inte telefonen ringt mitt i allt så hade jag väl suttit kvar där ännu..
Länge leve nostalgin…
Så underbart att läsa om din nostalgi Nettan, minnena hur det var väller över mig också då jag läser ditt inlägg. Vart har åren tagit vägen? Vart har det bra musiken tagit vägen? Kan inte fatta att det är hela 24 år sen jag var 14, kan det verkligen stämma??? Kram på dig snäckan.
SvaraRadera