Hade Kick Off i fredags och det bästa på hela kick offen var när Pär Johansson som startade Glad Hudik Teatern höll sitt föredrag om sina ”muppar” Vilken människa, full med karisma och charm och glädje. Och en sak som Pär sa som etsade sig fast i mig var; Varför kan inte vi människor vara nöjda med oss själva så som vi är??
Hur det än är så är vi ”normal” människor otroligt duktiga på att bedöma andras människor utseende,har modemagasinen och de trådsmala modellerna en stor inverkar i allt?
Kvinnor är underbara och otroligt bra på en himla massa saker. Vi kan föda barn, till och med flera gånger, fast det gör ungefär lika ont som att bajsa ut ett kylskåp. Vi kan klura ut hur en Tampax ska användas utan ens ha ingenjörsexamen. Vi kan läsa innantill på flaskor med kemiskt – tekniskt innehåll och inte vilseledas av komplicerat pseudovetenskapliga ordflätor, utan fattar med en gång att det är ett schampo ;) Och så finns den en sak som vi är extremt bra på – att reta ihjäl oss på en viss typ av kvinnor…
Kvinnor som är nöjda med sig själv och sitt utseende – och inte är rädda för att visa det, eller till och med säga det - verkar ha en oerhört provocerande inverkan på sina könsfränder. Och speciellt om inte kvinnan i fråga följer idealmåtten.
Det verkar tydligen vara mycket bättre att ständigt gå och gnälla att man är man var tjock och hur mycket man skulle banta, då kunde man ju få uppmuntrande kommentarer om att man ser fin ut ändå.Varför har vi kvinnor så svårt att vara glad för en annan? Är det jantelagen? Eller är det skandinaviska avundsjukan? Illa är det i alla fall…
Det hela måste handla om självförtroende, jag menar hur man håller sig till andra börjar ju alltid hos en själv. Mår man bra själv, och har accepterat sig själv psykiskt och fysiskt, så har man ju lättare att vara generös mot andra och inte känna sig hotad av dem. Sedan så har väl också mycket att göra med vår kultur! Man ska vara lagom man får inte sticka ut för mycket vare sig det gäller utseende eller framgång. Om man resonerar som jag enligt könsperspektiv på det hela kan man nog också säga att det hela handlar om ett sorts flockbeteende.
Man säger ju att kvinnor traditionellt söker social gemenskap och acceptans inom gruppen i högre utsträckning än män, vi speglar oss i vad andra tycker och det är väldigt viktigt för oss. Vi vill vara omtyckta och vi blir inte omtyckta av gruppen om vi stjäl uppmärksamhet från dem genom att visa oss för självsäkra och attraktiva. På ett plan handlar det säkert om konkurrensen om hannarna.. måste ju vara så *S* Utseendet är ju ett av kvinnans konkurrensmedel…;)
Love...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar