Min nostalgi anda fortsätter...

Gammal kärlek…rostar det gör verkilgen det!

Han var, om inte mitt livs första kärlek, så åtminstone den person vars namn förekommer flitigast på de tummade sidorna i min gamla nötta högstadiedagbok. Han hette något som så upphetsande som Anders(!) och en gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli kär i någon annan. Det måste jag ha trott i ungefär tre månader, för sedan står namnet på nästa ”föremål” för min hett brinnande kärlekslåga, skrivet med sliriga tonårsbokstäver över ett helt uppslag. Bläddra men ett par sidor framåt, hittar man ett halt annat namn och när väl bokens sidor tagit slut, har större delen av årets dagar försetts med ett namnsdagsbarn…
Tro nu inte att jag var ihop med alla dessa killar. Nej, sanningen är förstås(!) en helt annan. Det flesta av killarna var och är en i dag, lyckligt omedvetna om att en vågpermanentad tonårsbrud ”broderade” deras namn sida upp och sida ner i en orangeblommig dagbok med hjärtformat lås.
Det var liksom just det som var själva grejen. Att vara ”hemligt” kär. Att tissla och tassla med bästisen om vilken snygg rumpa Anders fick i sina nya jeans, eller om hon också tyckte att han om möjligt var ännu sötare i sin nya spretiga synthfrisyr… Gud förbjude att han skulle få reda på vad vi pratade om! Det skulle bara vara så hiiiiimla pinsamt…

Det är märkligt hur många gånger man har trott att man var kär på riktigt. För det var ju faktiskt det man trodde - varje gång. Vad man idag avfärdar som fjantig tonårsdravel, var för stunden hur stort som helst. Universumstort.
Av idag förståeliga skäl gjorde det inte så värst ont när Anders gick och kärade ner sig i ”den-ganska-smarta-men-mesi ga-tjejen-i-min-engelska-klass ”. Det var ju inte så att man kände Anders personligen och följaktligen kunde vara så särskilt kär i honom egentligen… Man stod bara och plirade lite försynt när Anders smög sin hand i hennes i glasskön vid kiosken vid skolan, ryckte på axlarna och skrev några spretiga rader i min blommiga dagbok- medan man halvt om halvt redan hade utsett nästa ”kärleksoffer”
Tonårsförälskelserna var många, nästan lika många som fjortisdiscot nere på stan Hour House tror jag det hete.. där vad Harrys ligger idag.
Till Hour House vallfärdade jag och min bästa vän varje lördag, det var där man satt bland borden och smuttade på sin coca-cola medan jag spanade in Bengan från Rönnby. Han var kung inne på ”synthen”och han visste förstås om det. Här satt tjejerna på rad och suktade efter det ouppnåeliga. För ouppnåeliga var precis vad han var, han tycktes aldrig fastna för en enda tjej.

Samma visa lördag efter lördag tills man tröttnade efter att tråna och började se sig om efter ett nytt span. Bengan fick minsann klara sig bäst han ville. Hade den nye kille tur, hamnade han kanske i någons blommiga dagbok. Kanske tillhörde han den skara acneprydda tonårsgrabbar med spretiga synthfrisyrer som fick sitt namn ”broderat” i guldskrift över ett helt uppslag. Var han sedan alldeles speciellt utvald, ja då fick han kanske så mycket som tre hela sidor till sitt förfogande. Men då fick han ju å andra sidan vara något alldeles extra-lite småsöt åtminstone…..

Nostalgi för evigt...

Noja...

Låt mig först göra en sak helt klart: jag lider av en svår åkomma *S* Den är inte dödlig, men ligger latent i min kropp..gång på gång så tror man att nu så är jag äntligen botad. Men plötsigt så plopp-e-li-plopp! Plötsligt väller det ur mig igen som någon slöskig lava och jag blir alldeles lam. Ögonen blir vattniga och jag kipar efter luft...Åhhh vad jag saknar svunnen tid, så här gick det till sent i går kväll:

Jag har nu en tid gått och retat mig på mitt skåp med gamalt bråte i..så jag tog mig äntligen i kragen och skulle rensa. Jag menar nu om någon gång så var det dags att skapa ordning i minnenas arkiv. Bilder, gamla vykort, gamla kärleksbrev, gamla leksaker..(smurfar så ni inte tror något annat hahah) ja massor av skit som man en gång i tiden bara älskade såååå mycket att man inte hade hjärta att kasta det.
I början kände jag mig som en organisatorisk pappers - Hitler; Rensa, läsa, kasta, spara, ett, två hju.....vad det går.
Men så hände det som inte fick ända, min hemliga mapp dök upp från ingenstans. Egentligen så borde jag ha lagt ner den i nostalgi-väskan direkt. Förseglad med en lite kyss så där:)

Men det kändes som ett direkt svek mot alla som jag en gång tyckt mycket om, jag fick svälja maniskt när jag rotade runt bland kuverten. Ett urval:

1.Kärleksbrev med ritat porträtt av mig från Peter i 6:an

2.Bilder där jag är jätte söt och oskuldsfull från ett fotbollsläger i sjuan. (vilket jag också va ;))

3.Breven från Greger som jag träffade när jag var och hälsade på min väninna i England.

4.Ett rosa album med bilder på dom killar som jag väldigt förälskade i mellan 13-16

5.En torkad ros från Ville

6.Ett vykort från på George Michael, den första delen i Wham. Den sexige delen som skulle ta min oskuld *skrattar*

Och då var det kört. Färdigt. Finito.
Nu simmar jag omkring på farligt djupt nostalgivatten. Hela min tonårs period har passerat i revy...
Min tonårsidol, hur har jag kunnat glömma honom? Gud han var ju sååå bra och såååå fin!

Så hade inte telefonen ringt mitt i allt så hade jag väl suttit kvar där ännu..

Länge leve nostalgin…

Sex and the city!

Ojoj säger bara det, mina tjejer var sig lik ;)
Och denna man Mr Big jisses vilken man ujuj.
Har klurat lite som vanligt så klart, på vad är det som gör att man känner igen sig lite i varje individ av tjejerna?

Sex and the city är ju baserad på Candace Bushnells spalt i tidningen New York Observer, en spalt som plötsligt blev en bok där hon skrev om sina vänners vilda partyliv på Manhattan. Menar jag själv bor ju bara i lilla i Västerås hahaha men ändå.

SJP= Sara Jessica Parker är utan tvivel en förklaring till seriens eviga popularitet, tror jag. Hon är vacker, men absolut inte på ett ouppnåeligt sätt. Hon kan bära vilka paltor som helst, och hennes karaktär Carrie, tja – det kan ju vara du, eller hur. Jag känner mig ganska prickad där, i alla fall på skrivandet;) Hennes grubblerier är mina, hennes kärleksproblem är bekanta (även om mina ligg inte är miljonärer hahahah) och hennes velande är pricken mitt. Hög igenkänningsfaktor rakt igenom, och till och med hennes lite sämre sidor i hennes fall är det ju rökningen och i mitt fall är det söta *LER*

Carrie är som jag en sko fetischist ut i tåspetsarna, och vilken kvinna som älskar skor skulle inte vilja shoppa loss på märken som Manolo,Blahnik, Christian Louboutin eller Jimmy Choo som är lika skamlösa som Carrie…hehehhe Fast det förstår bara vi som älskar skor ;)

Det går bara inte att komma i ifrån det ”Sex and the City” är sexigt, nästan lite sexfixerat underbart *LER* Och det härlig med serien+ filmerna är ju att för en gång skull så är det tjejerna som tar för sig, det väljer och vrakar och knullar och dumpar, allra minst Samantha, gängets ”ålderkvinna” Hon är ju helt vild och galen ,livsfarlig bland allt vältränat lammkött. Hennes inställning är; I´m a trysexual.I´ll try anything once. Härligt va?
För vem vill egentligen inte ta för sig?
För hur det än är så råder det ju olika regler för tjejer och killar,varför ses just tjejer så himla sårbara, alltid som offret!?
Är det inte så att vi tjejer har ju lika stor lust som ni killar, vi vill också släppa loss och inte alltid ha seriösa förhållanden. Men vi tjejer får verkligen lida för vår egen – omgivningens – dubbelmoral. Dels det att vi ska våga gör det här, och att vi ska ha rätt till en fri sexualitet, att vi ska ta för oss – men samtidigt förväntas man ändå vara en fin flicka. Och ett dåligt rykte vill ingen tjej ha!?

De fyra ”SATC” är bara helt underbar trots sina olikheter. Party pinglan och skribenten Carrie är ett känslomässigt virrvarr, men ändå passar ihop med den cyniska karriärkvinnan Miranda. Den pryda konstnärskvinnan Charlotte och den hänsynslöse sexmaskinen Samantha alla 4 har dom en perfekt vänskap man vill se på tv eller film. Hell no förresten det är ju en sådan vänskap man vill HA, i verkliga livet. Om man inte redan har ett sådant liv;)
Ett ”vänner” syndrom alltså…

Puss...

Helgens bravader...

Då var det söndag igen då, helgerna går alltid fortare än veckorna förstår inte riktigt det *Skrattar*
Buffén med mina vänner vart riktigt lyckad, slet som ett djur hela dagen i köket, eller rättare sagt har slitit som en djur hela veckan dock inte med maten men med min balkong handlat möbler, matta samt atrialler. Men jag han, på håret *LER* Men tror ni jag tog något kort på min Buffé när allt var klart då??
Allt gick i Turbo fart hela dagen – kvällen - natten, vet bara att när mina gäster gick så var det otroligt nöjda, MÄTTE och jäkligt glada. Kan man få bättre betyg än det?










Disken kanske talar för sig hur mycket Buffé det var hahaahh


I lördags em. samt kväll var jag ut på sjön med Marie och Peter, underbart.
Roligast var nog när Peter ramlade i hehehe







Och idag så ska jag och några vänner ÄNLTLIGEN se på mina favoriter tjejer SATC 2, som jag har väntat *LER* Kommer ihåg när det la ner min favvo serie,kunde bara inte förstå hur jag skulle klara mig utan denna serie och nu är det kommit ut SATC 2. Och gissa om jag längtar tills på eftermiddagen är som ett litet barn som väntar på sin stora julklapp, och konstigt nog är det ett hett samtalsämne runt bland mina vänner, i alla fall vi som känner igen oss lite ;))

Love

Buffétime...

Sliter som ett djur i köket med min buffé jag ska ha för en del av mina vänner i kväll,ska gå i Itlaiensk mat. Jag hoppas verkligen allt räcker och att ingen går härifrån hungriga, vet i alla fall att det kommer gå härifrån onyktra idag med tanke på min dryckbuffé, så det kanske inte känner suget av hunger hahaha

Nää ska väll fortsätta då, jisses har hållt på sen i morse inte får man njuta av solen idag heller, men dessto mer i kväll i stället =))


Love...

Glömt min handlingsplan...

2010-05-28

JOBB: Kan man jobba hårdare, kan man ta åt sig mera?

SEX/KÄRLEK: Fortfarande tänka mer på mig själv, och jag dejtar jag lovar.
Det är både kalle, Eric, Leo, m.m.
Så mycket java har jag inte druckit på hela 2009 *skrattar*

HÄLSA: Träna minst 4 gånger i veckan - nästan där nu, har även börjat utforska djungel av anti – rynkkrämer och faktiskt köpt den ultimata. Mary Kay den bäste i test och den eviga bästa ultimata krämen *LER*

ÖVRIGT: Bli mer klok, och kanske tänka mindre hahaha

Trevlig helg!
Fridens…

Styrkan sitter i håret...

ÄNTLIGEN så var det gjort, i tisdags satte jag min fot hos frissan.. daaaa!!!
Jag vet- det finns viktigare saker än att ha noja för frisörer, som bekämpande av terrorismen eller svält och naturkatastrofer. Men ändå kan bara inte rå för det, har sån galopperande frisörfobi trott eller ej. Jag var sex år när jag fick luggen snaggad hos morsan frisörska, där det glatt förklarade för lilla växer snart ut igen. Hmm det var väl efter det som jag började hyss en misstro på människor som hade titeln frisör. Och när jag blev äldre så var det väl den svåra chocken som satt i fortfarande. Jag tror det var i sjuan som jag ville piffa till mig och bli ”snygg” och mitt stora mål som jag hade skulle jag nå med hjälp av hårfärg!!!!
Hade självklart gjort några misslyckade försök att se ut som Madonna i håret… men, men!!

Mina allraste knäppaste försök som jag tror många tjejer har gjort..eller!!???
Var att styla mitt hår med sockervatten och raklödder!!! Hmm kommer aldrig glömma när jag satt vid skolbänken och hela mitt hår började sega ner för mina axlar och raklöddret och hamnade på mina axlar, det såg ut som mjäll och det fick man ju veta tusen gånger om!! Men håret stod ju upp ett tag i alla fall.

Sen kom ju tiden när det var modernt med STORA lockar, det bestod ju av rullar och lite vätska det skulle göra mitt hår tjusigt korkskruvlockigt. Min barndomsbästis som fortfarande är en av mina bästa vänner började med att rulla upp mitt hår, och sedan skulle jag rulla hennes…men såååå lååångt kom vi inte för R skrattade så mycket åt min Nellie (lilla huset på prärien) frisyr så att jag kände mig as dum och gick hem. Efter det så klippte jag av mig rubb och stubb, och stubb vart det. efter allt misslyckande med mina frisyrer så bestämde R och jag att färg var nog det som var bäst för oss. Svart självklart tyckte jag för det var ju min favorit färg, glada i hågen trallar vi i väg till Åhlens och köper en svart flaska hmm kommer inte ihåg namnet. Men i alla fall så kom vi hem och utan att läsa bruksanvisningen delade vi självklart på flaskan som VI köpt tillsammans och en halvtimme senare så stod vi där med vårt halv lilla hår…daaa!!!
Efter allt som hänt så tycker man ju att man lär sig av sina misstag… men inte jag och R vi var för unga säger vi.
Ett tag blekte jag mitt hår så mycket att jag plötsligt blev grön, och för att motverka det gröna så hade jag i röd färg.. och vips så föll minsta halva skallen av mig (håret alltså) och jag såg ut som en korsbefruktning mellan Skallepär och Thore Skogman… så det kan gå va!!???

Frissan och hår blev som ungefär som Simon fruktar sin Delila, men efter att ha avverkat minst 30 olika frisörer har jag så mycket material för en undersökning som skulle göra råd och rön grön av avund, och inte nog med det så tycker jag att alla olika salonger tävlar med varandra priser, olika franska namn, och många andra har värre egenskaper.. hmm hur orkar man?? Men jag måste säga, äntligen så har jag hittat min frisör, hon är värd alla mina spring stan runt, och jag börjar nu vänja mig med det sliskiga kaffet hon bjuder på *LER*
Så i tisdags när jag satt med mina folie slingor, så kom det in en tjej som påminde om mig själv när jag var ”yngre” Man såg hur hon led att få sitt avslitna hår avklippt.
Själv som bonus så fick jag min lugg avklippt, det fick tjejen bredvid mig också plus att dom klippt av hennes slitna hår så hon påminde lite om Shanti Roney i filmen ”Tillsammans”
Hmm stackars hon!!!

Själv gick jag därifrån med nya fräscha ljusa jätte ljusa slingor, och en lugg som inte är dess like. Men visst hår växer ut. Med bestämda steg så gick jag hem och var ganska så nöjd, och jag har nästan bara nästan övertygat mig själv att frisören trots allt inte är så farlig!!!
Så här blev resultat =))

Kärlek…