Kartläggning....

Min kollega M har ”spanat” in en på jobbet, en ganska söt lite nörd faktiskt. Och genstat tyckte M att vi skulle kartlägga vem han är. Självklart kom jag tänka på gamla minnen, och visst handlade det om killar, killar, och åter killar…..

Och visst handlar det om kartläggning, jag ska erkänna jag och min väninna som jag jämt hängde med när jag var ”yngre” vi brukade kartlägga killar. Förut så sa jag att jag aldrig skulle berättad det för vem som helst, men ni som läser min blogg är väl inte vem som helst!!!Och eftersom bloggen är näst intill en trevlig sysselsättning vid tristess så jag kan ju inte låta bli att berätta;) Ni vet ju att jag kan ju vara som en öppen bok *LER*

Jag kan förstå att det låter konstigt för dig som aldrig har kommit i kontakt med begreppet förut och är självklart kille, men jag kan lova att nästan alla betuttade ungdomar höll på med det här på den tiden jag gick i skolan. Men om du bara visste hur roligt det är att bit för bit få kartan av den person du pratat extra länge med ute i lördags eller vart du än träffade denna människa. Tja vem vet, du som kille kanske också har kartlagt en intressant kvinna, men skulle säkert inte erkänna så lätt som vi tjejer, eller lika lätt som jag *skrattar* Men kom ihåg nu att det här var i högstadiet, då var man galen och bara lite idag;)

Det är verkligen långt ifrån alla som vi lade ner så mycket tid på att skåda under lupp. Men om vi träffade någon extra fantastisk som gjorde att det pirrade till lite extra i maggropen så kom suget på att veta mer som ett brev på posten.
Först så ringde vi folkbokföringen och tog reda på hans personnummer, har man det så kan man i stort sett få reda på allt. Då är det bara att arbeta successivt igenom kartläggningen som ju går ut på att vi kunde ta reda på vem han var, sen var det bara fight for fight och sedan sätta in stöten =))) Så M när ska vi börja, detekriv Nettan är redo....



Spaning pågår....

Vår = Nyförälskelse = Romantik…

Underbar att få börja cykla igen, att få känna hur faktiskt solen värmer i ansiktet. Såg en del nyförälskade ungdomar som höll varandra i handen och fnissade på vägen hem från jobbet idag – härligt! Och nere vid hamnen överallt sitter eller går de och delar sina glassar eller något annat de har med sig (inte ett Ego så långt ögat når, här inte ), ler förälskat fnissar och utstrålar glädje. Inte ens på familjen simson kan de låta bli varandra idag tom där pussas det, pussas, pussas, pussas!
Och själv känner man sig som en rar gammal tant som känner nostalgisk och sentimental inför ”ung kärlek” Det var ju länge sedan mitt hjärta kände ”ung” kärlek (har funnit kärlek igen – men på ”äldre” dar hahhaha ), men självklart så bringar ”ung” kärlek gamla minnen när i sin ungdom var ute på långa förälskade cykelturer och trasslade in styrena i varandra när man bara var tvungen att stanna till och kyssas, eller när man var tvungen att bara känna på varandra vart man än va.



Anders, mmmm Anders vara min första förälskelse, han var mörk och blåögd och för mig som var ung och kär första gången i mitt liv tyckte han såg ut som en Gud. Tyvärr så ledde vår knoppande romans aldrig någon vart.
Tur är ju att när man var ung så växlande föremålen väldigt snabbt, och min stora förälskelse nr 2 poppade upp som gubben i lådan en ljummen försommarkväll ett antal år sedan. Han var den ljuvligaste jag sett i ett par jympa dojor tyckte jag, jag var bara 15 år men tyckte han vara en riktig man. Och eftersom jag vara blygast än blygast då menar jag blygare än samtliga snövits sju dvärgar så vart det självklart inte något mer än ett par plockade blommor från skogen som jag satt på hans pakethållare en kväll utanför gården vi hängde på!

Men jag kommer aldrig glömma den underbara känslan, känslan av att magen vara full av fjärilar. Att ständigt gå omkring och vara glad och fnissig.
Romantiken spirar som varje vår – kolla bara nästa parkbänk eller där du går nästa gång. Eller varför inte pussas och kramas och njuta av den kommande sommaren du själv? Man blir väl aldrig för ”gammal” för Romatik?
Känslan är detsamma, fjärilarna är detsamma ”ung” som ”äldre”
Jag själv ska både pussas och fnissa och le över – seende när jag ser kärleken…

Love….

Vad är Livet?

Jag tycker att livet är en gåva, ett spännande och stimulerande äventyr. Vad vi gör med det, hur lyckliga vi är, beror på hur vi väljer att uppfatta livet. Det är aldrig för sent att ändra våra vanor eller anpassa våra tänkesätt och det är sannerligen aldrig för tidigt.

Har blivit tillfrågad om varför jag inte skriver dagbok, om jag har stannat upp, om jag har ramlat av pinn m.m. eller det finaste fråga av allt; Hur jag mår efter allt som har hänt S.Har varit helt hjärndöd de senaste veckorna, mina känslor och rädsla att va så nära att förlora S har kommit i kapp mig i efterhand, har drömt drömmar och varit riktigt ledsen i mitt hjärta. Men har även förstått att det gäller att utnyttja de psykiska fartvindarna, att lära sig surfa på de inspirerande må bra vågorna efter det som har hänt.Vi alla har ju upp och ner stunder mer eller mindre, behöver ju inte hända tunga saker för att man ska ha en jobbig period. Men jag tror fan att vi alla behöver lära oss att surfa på de uppåt vågorna när de kommer, menar vi människor är ju som ketchupflaskor. Först kommer det ingenting, sen kommer ingenting, sen ingenting – och sedan kommer allting på en gång.

En sak som jag undrar är varför tickar inte allt på i lagom takt? Lika mycket energi, lika många idéer, lika mycket inspiration varje dag utportionerade i ”lagomportioner” Men självklart så vet jag ju att det inte fungerar så i det ”verkliga” livet, åtminstone inte i mitt liv, och speciellt inte efter det som har hänt min S och hans vänner.

Tur nog så är det bara en period just nu. Känner att min inspiration är på väg. Plötsligt kommer min hjärna och mitt hjärta gå på högvarv igen, all min kreativitet som jag faktiskt har och även försökt locka fram under dessa veckor är på väg att bubbla upp igen =)
Kanske beror det på att jag nu har tappat greppet om Ebb och Flod, förstår du?
Ebb och Flod att man missat det grundläggande - att våra liv inte har ett konstant flöde utan är mer som en vågrörelse upp och ner, upp och ner. Och att det faktiskt kan ta ett plötsligt slut.

Livet måste vara till för att vi ska lära oss av det, både av dess positiva och negativa sidor, och alla tragiska händelser. Varje dag får vi ju tillfälle att växa, att förfina vårt tänkande och förbättra oss själva…

Kärlek….

Döden...

Hur kan livet vara så orättvist ibland?

S och hans vänner förlorade sin kompis i gårdagens lavin i Val d'Isère när det åkte off pist, det gick inte att rädda honom. Han hade följt med lavinen i 300 meter och hela han var sönderkrossad.Mår dåligt, sämre än vanligt och jag har inte kunnat sova i natt. Alla mina tankar går till T:s fru och hans två småbarn på 4 och 6 år. Samt att jag vill bara att S ska komma hem!

Som alltid när jag känner mig lite nere så åker min dagbok fram (inte bara nu min blogg utan min privata dagbok) Jag kan inte låta T öde passera mig obemärkt förbi utan att ställa mig själv frågan: Varför har en del sådan tur och andra inte?
Och varför värdesätter man inte småsakerna i ens liv? Och helst innan något händer?
Om man tänker klart så är ju de små sakerna stora sakerna. Saker som man inte ens reflekterar över i vardagen. Att kanske bara sträcka ut handen för att röra någon man tycker om, att skratta med sina vänner, att prata med ens föräldrar – eller gråta när man ser något tragiskt på tv:n. Allt smått!

Händelsen av T och hur nära jag var att förlora S ger mig smärtor inombords. Jag känner mig tom och raslös och vandrar omkring i lägenheten utan att jag ser något. Får man vara en egoist i det här fallet? De hade kunnat lika väl varit S som försvann i snön eftersom de åkte tillsammans, och eftersom lavinen vara så kraftig hade han heller aldrig klarat sig. Plötsligt fastnade min blick tillslut på ett vitt bankomatutdrag på soffbordet, ett slags givet centrum i min tillvaro, jobb, pengar – konsumtion jag inser att jag inte är speciellt rik. Men när jag ser mina vänner, min familj och min omgivning, och att jag fortfarande har S i livet då förstår jag att jag är miljonär!

Så lev nu så länge du hinner, man vet aldrig när din tid försvinner!

Fridens!

Bilderna är skickade till mig från S telefon!

Lycka – Tur…

Tänk att en lycka kan vara kort, ena stunden så svävar man på moln och går omkring med en ständig längtan inombords. För att plötsligt falla handlöst mot marken och landa med ett krasch…

Har precis fått ett samtal från Bergen i Val Disere (Frankrike), ett samtal om att en lavin har utbrutit och en har strukit med i denna lavin utav det stora gänget som S åker med.



Mina tankar flyger iväg, varför? Nu när jag äntligen har träffat han som klarar av att ta emot min kärlek, min vänskap min värme och passion. En man som faktiskt lyssnar till mig, talar med mig, delar och bollar tankar och känslor med mig.
S tycker om mig när jag sprudlar av lust när livet jublar och kraften flödar lika mycket som när min väg känns svår och sorgen tynger och orken tryter.

Mitt hjärta slutar slå för några sekunder och sedan kommer tårarna, ska det vara så här?
Det visar sig att min S har klarat sig med nöd och näppe men hans rumskompis kom under snön och tur nog efter en del letande hittade det honom men tyvärr medvetslös och hjärtat slog inte. Håller mina tummar att han klarar sig. När luren läggs på börjar det olidliga att vänta på ett till samtal som jag lovades när alla hade lugnat sig. Vill ha det samtalet nu…..

Tänk vad livet blir påtaglig när man får vara med om sånt här, helt plötsligt inser man vad man vill med livet och vad man uppskattar. Synd bara att det ska behöva hända saker för att man ska inse…

Den avundsjuke är sin egen bödel…

Kärleken hotas ständigt av svek, död, bedrägeri och lögn.
Man kan säga att kärlek har många ansikten
frågan är bara hur man ska lyckas välja rätt?
Det kan man aldrig och det är nog en del av tjusningen med det hela.
Att allt är som ett spel och när man väl lyckas så är glädjen obeskrivlig.
Trots detta så finns det inget ord i världen som är så missbrukat.

Djupt inom oss alla så ligger det en längtan efter intimitet och efter att bli omtyckt/älskad av någon för den man verkligen är. Kan denna längtan göra så att man ställer till elände för andra?

Fick ett märkligt samtal i måndags när jag vara på väg ut för att jogga, från en flyktig väninna som jag aldrig pratar med annars. Det visade sig att hon var ju nyfiken på denna S jag har en relation med. Jag berätta de vad han hette och hur vi träffade och det hela slutade med att hon informerade mig med dålig information om S i 30 minuter.
Hon sa också att hon talade om detta för mig för att hon bryr sig om mig!? Hur kan hon ens påstå att hon bryr sig om mig när vi aldrig ens umgås? Hade trott på henne om hon varit min vän!

Under min joggingrunda så är mitt huvud fyllt med bomull, mitt hjärta säger något helt annat om S finns inget som skulle påpeka att det skulle vara sant de hon just informerat mig om. Jag ifrågasätter självklart senare på FB vem har sett och hört m.m. och det hela slutar med att jag även tar kontakt med människor som hon påstår har varit med i.
Som också resulterade i ett klokt och bra svar men inget av det som min sk väninna informerat mig om.

Varför finns de människor som vill prata om saker de hört, men aldrig sett? Kan det vara så att dom här människorna bär på en avundsjuka och vill bara starta något som det självklart inte kan stå för sedan?
En del verkar inte förstå att ord kan såra mer än att skydda. Att prata om ett förflutet som det inte finns fakta för är ju helt hemskt och sjukt som faktiskt förstör mer och gör faktiskt illa en annan människa om inte fler människor än bara en mer eller mindre.

Varför lägga sig i en annan människas lycka? Varför inte glädjas åt andra. Vad säger man delad glädje dubbel glädje! Är det så att de mår så dåligt själv inombords att det flyr in i andras lycka och vill förstöra i stället för att ta hans om sina egna problem? Ni vet att man kan säga ibland; Kärlek som gör två människor lyckliga gör oftast en tredje olycklig eller avundsjuk!

Förstår inte hur man kan säga en massa om en människa, för att sedan förneka allt man har sagt? Självklart då efter att jag har börjat ifrågasätta.
Tur att jag aldrig lyssnar på en version, tur att jag började ifrågasätta och fråga andra som jag fick ärligt svar av. Och mest tur av allt att mitt hjärta säger och känner något helt annat, så jag luskade lite <3

Finns ett klokt ordspråk om såna här människor; Det som talar illa om andra i ens närvaro, pratar illa om dig i din frånvaro!

Fridens…

Razzia...

Morgondagen började som en storm,S har läst min blogg och är både arg och ledsen, vilket jag kan både förstå och samtidigt ändå inte...

För att rensa mina tankar senare under dagen började jag med en razzia, kylskåpsrazzia, då jag slänger osten, ketchupen i fast form och guckan i fruktlådan som kan ha varit ett päron hmmm näää så fullt farligt är det absolut inte . I alla fall denna välgärning följs upp av att jag svabbar hela kylskåpet med grönsåpa medan mina tankar flyger i väg;

Forskarna säger att det inte är riktigt friskt att vara förälskad. Forskarna menar att nykära har exakt samma symtom som människor med tvångstankar. Ändå vill ingen skydda sig mot sjukdomen...
Kan det vara så?

Snabbt byter mina tankar i väg till den dagen jag flyttade in i min 4:a.
Har ni tänkt på att varje gång man flyttar, så känns det som att man får en ny chans till allt. Nu ska man hålla rent och reda på saker mycket lättare, allt är rent och fräscht och nytt. Så var det i alla fall för mig, så fort jag tog steget över tröskeln så bestämde jag mig för att jag skulle bli den ultimata hustomten.
Jo hej du, strax efter tröskeln så upptäckte jag att jag inte alls skulle bli den ultimata hustomten jag hann ju ingenting. Mattan hinner nästan bytta färg innan jag hinner ge den uppmärksamhet, dammråttorna hinner nästan bilda klubbar med flera underavdelningar. Vi ska inte tala om mina stackars krukväxter, de har gemensamma överläggningar om fördelarna med att gå till de sälla jaktmarkerna innan jag i sista sekund dränker dom i mitt dåliga samvete och som självklart då blev utbytta till plast.

Är det inte lite så också när man träffar en ny? Man tänker att nu har man chansen att rätta till de misstag man gjorde i sin förra relation. Vem vill inte fyllas med glädje egentligen, känna hur underbart det är att dansa vilt och låta hänryckningarna fyllas ända ut i fingrarna och i tåspetsarna, utan för den delen glömma de verklige begränsningarna.

Drar fram draksnabeln och som en höghöjdstränade Electro Lux katt jagar jag råttor så svetten stänker, skurar och putsar.
Är det inte så att en förälskelse tränger sig utan ursäkt in i våra innersta gömslen. Den gör oss antingen sinnesjuk av intensiv lycka eller gör dig långsamt mot den djupaste avgrund och svartsjuk.
Kan inte låta bli att undra; evig lycka då? Finns det?
Är det inte så att till och med när man är överlycklig så väntar man på evig lycka!?

Plötsligt rullar jag ner i min goa soffa och betraktar spinnande mitt stordåd, eller rättare sagt städdåd. Varför är det så tråkigt att städa? Visserligen handlar det bara om tråkgöra så som att dammsuga, skura, damma m.m. men när allt det ”trista” klaras av på en gång blir jag mycket tillfredställd.

Tillfredställd ja, alla vet ju att en förälskelse vara ju inte för evigt, och många tror tyvärr att en besvikelse väntar väl runt hörnet för att det kanske har gjort det tidigare.
Men är det inte så att det eviga perspektivet med förälskelse är en fiktion, inte ett faktum.
Att en förälskelse varken fokuserar vår egen tillväxt eller tillväxten och utvecklingen hos den vi är förälskad i . I stället ger den oss en känsla att vi har nått målet…eller?
Om man inte då nått målet, när blir man då tillfredställd?

Säger bara då denna kärlek den är inte bara en massa rosenblad, utan ibland kan kärleken vara så långt ner i Helvetet att Lucifer själv får brännskador...


XOXO