Razzia...

Morgondagen började som en storm,S har läst min blogg och är både arg och ledsen, vilket jag kan både förstå och samtidigt ändå inte...

För att rensa mina tankar senare under dagen började jag med en razzia, kylskåpsrazzia, då jag slänger osten, ketchupen i fast form och guckan i fruktlådan som kan ha varit ett päron hmmm näää så fullt farligt är det absolut inte . I alla fall denna välgärning följs upp av att jag svabbar hela kylskåpet med grönsåpa medan mina tankar flyger i väg;

Forskarna säger att det inte är riktigt friskt att vara förälskad. Forskarna menar att nykära har exakt samma symtom som människor med tvångstankar. Ändå vill ingen skydda sig mot sjukdomen...
Kan det vara så?

Snabbt byter mina tankar i väg till den dagen jag flyttade in i min 4:a.
Har ni tänkt på att varje gång man flyttar, så känns det som att man får en ny chans till allt. Nu ska man hålla rent och reda på saker mycket lättare, allt är rent och fräscht och nytt. Så var det i alla fall för mig, så fort jag tog steget över tröskeln så bestämde jag mig för att jag skulle bli den ultimata hustomten.
Jo hej du, strax efter tröskeln så upptäckte jag att jag inte alls skulle bli den ultimata hustomten jag hann ju ingenting. Mattan hinner nästan bytta färg innan jag hinner ge den uppmärksamhet, dammråttorna hinner nästan bilda klubbar med flera underavdelningar. Vi ska inte tala om mina stackars krukväxter, de har gemensamma överläggningar om fördelarna med att gå till de sälla jaktmarkerna innan jag i sista sekund dränker dom i mitt dåliga samvete och som självklart då blev utbytta till plast.

Är det inte lite så också när man träffar en ny? Man tänker att nu har man chansen att rätta till de misstag man gjorde i sin förra relation. Vem vill inte fyllas med glädje egentligen, känna hur underbart det är att dansa vilt och låta hänryckningarna fyllas ända ut i fingrarna och i tåspetsarna, utan för den delen glömma de verklige begränsningarna.

Drar fram draksnabeln och som en höghöjdstränade Electro Lux katt jagar jag råttor så svetten stänker, skurar och putsar.
Är det inte så att en förälskelse tränger sig utan ursäkt in i våra innersta gömslen. Den gör oss antingen sinnesjuk av intensiv lycka eller gör dig långsamt mot den djupaste avgrund och svartsjuk.
Kan inte låta bli att undra; evig lycka då? Finns det?
Är det inte så att till och med när man är överlycklig så väntar man på evig lycka!?

Plötsligt rullar jag ner i min goa soffa och betraktar spinnande mitt stordåd, eller rättare sagt städdåd. Varför är det så tråkigt att städa? Visserligen handlar det bara om tråkgöra så som att dammsuga, skura, damma m.m. men när allt det ”trista” klaras av på en gång blir jag mycket tillfredställd.

Tillfredställd ja, alla vet ju att en förälskelse vara ju inte för evigt, och många tror tyvärr att en besvikelse väntar väl runt hörnet för att det kanske har gjort det tidigare.
Men är det inte så att det eviga perspektivet med förälskelse är en fiktion, inte ett faktum.
Att en förälskelse varken fokuserar vår egen tillväxt eller tillväxten och utvecklingen hos den vi är förälskad i . I stället ger den oss en känsla att vi har nått målet…eller?
Om man inte då nått målet, när blir man då tillfredställd?

Säger bara då denna kärlek den är inte bara en massa rosenblad, utan ibland kan kärleken vara så långt ner i Helvetet att Lucifer själv får brännskador...


XOXO